På Svalbard är det natt dygnet runt

I Sveagruva på Svalbard finns det 13 lastbilar och elva hjullastare från Volvo. Maskiner som arbetar i ett extremt klimat med kyla och mörker.

Det är skönt att klättra upp i hytten på Grete Aabrekks Volvolastbil och omslutas av värmen. Grete har precis backat intill lastplatsen vid Sveagruvans mynning. Här står ett transportband och spottar ut tusentals ton kol varje dag. En Volvo hjullastare L350 tar tre rejäla tag i den växande kolhögen och lastar över till Gretes flak som tar 45 kubikmeter – eller 40 ton – kol åt gången. Efter den snabba lastningen bär det iväg fem kilometer till lagringsplatsen vid utskeppningskajen, där kolet kommer att stanna till i maj. När vi träffar Grete Aabrekk är det sen november och det sista kolfartyget för säsongen som var på väg till gruvan har nyss fått vända om med oförrättat ärende. Isen har redan börjat lägga sig så långt ut att fartyget skulle ha riskerat att fastna på Svalbard över vintern. En dyr historia för ett panmaxfartyg som lastar 270 ton per resa.

Polarnatten har redan anlänt till Svalbard, världens nordligaste bebyggda plats. Nu är det helt nattsvart dygnet runt fram till i mars. Men det påverkar inte aktiviteterna i gruvan och transporterna på land.
– Nu är ju kolpriserna på väg rakt upp i skyn igen, så nu är det bara full produktion för oss alla som gäller, säger Grete Aabrekk medan hon vant backar intill det brådbranta stupet vid lagringskajen och släpper sin last. En bulldozer föser rätt hela den nya högen i en enda rörelse. Det är mäktiga maskiner och lastbilar som arbetar i mörkret och det iskalla klimatet. När Grete drar tillbaka till hämtningsplatsen tappar vi andan av vibrationerna i det stora fordonet och förstår precis vad verkstadschefen Tom Johansen menar när han en stund senare säger att avgnagda elledningar hör till de vanligaste felen på lastbilarna.
 – Det är alla skakningar, säger han. De gör att kablarna skaver mot varandra och det kan uppstå kortslutningar. Stor åtgång på vindrutor är det också.
– Det blir många stenskott när bilarna åker skytteltrafik och möter varandra på de ruffa grusvägarna här. Och så demonstrerar han de egendesignade stänkskydden i kraftigt och böjligt gummi.

 
Grete Aabrekk's Volvo truck can carry 40 tonnes of coal at a time. At this time of the year, it is wonderful occasionally to be able to warm yourself in the cab.

– De är självrengörande, säger han belåtet. När gummit skakar ramlar all skit som samlas på stänkskydden bort av sig
självt. Tom Johansen har just färdigställt två splitter nya Volvo FH som ska ut och jobba i den bistra vintern.
– Det är våra första Euro V-lastbilar, säger han.

LNS Spetsbergen har haft totalentreprenad på alla transporter och ansvar för infrastrukturen på Sveagruva sedan 1999. Dessförinnan skötte gruvbolaget Store Norske allt själva.
 – Nu har vi kontrakt fram till 2020, berättar Odd Setsä, transportansvarig anläggningsledare vid LNS Spetsbergen. Politiska beslut kommer att avgöra hur länge det ska brytas kol här
på Svalbard. Råvaran håller hög kvalitet och lär räcka ett bra tag, men det pågår ju ständigt diskussioner om vilka energislag vi ska satsa på i framtiden. Men minst tio år till tuffar starka Volvolastbilar och anläggningsmaskiner fram med sina tunga kollaster i såväl polarnatt som midnattssol, dygnet runt, året runt.