Det är nu cirka tre år sedan oron för klimatförändringarna i världen började spridas på allvar. Klimatet blev det stora samtalsämnet och alla – från politiker till popstjärnor – började skryta om sina miljöinsatser. Affärsvärlden anpassade sig snabbt till paradigmskiftet och i alla typer av verksamhet, från chokladtillverkning till rederiverksamhet, började man utvärdera vilken inverkan produkterna hade på miljön och vidta åtgärder för att mildra denna.
Det finns naturligtvis företag inom många sektorer som under årtionden har engagerat sig för miljön i varierande grad, men det var inte förrän klimatförändringarna hamnade överst på den internationella agendan som miljömedvetenheten spred sig till affärslivet.
– Det är i dag en mycket viktig fråga i affärsvärlden och inget seriöst företag kan numera arbeta med produktutveckling utan att ta hänsyn till miljön, säger Raul Carlson, internationell industrikonsult som föreläser om livscykler och produktproblem under dessa.
Företagen kan mäta hur deras aktiviteter inverkar på miljön med hjälp av verktyg för livscykelbedömning (Life Cycle Assessment, LCA). Man följer då råmaterialet hela vägen från källan, genom alla bearbetnings- och tillverkningsprocesser, och mäter sedan vilken miljöpåverkan användningen av produkten har samt hur produkten kasseras (om den återvinns eller skrotas).
– Under varje enskilt skede fastställer man mängden utsläpp och avfall samt vilka resurser som förbrukas, förklarar Carlson.
När företaget har tagit reda på hur stor dess miljöpåverkan är kan det på olika sätt försöka minska denna.
– En metod är att sätta upp långsiktiga mål där varje ny generation av en produktserie ska ha en lägre total inverkan på miljön än den tidigare. Det betyder att man exempelvis har som mål att halvera utsläppen i nästa produktgeneration och därför utvecklar en strategi för detta, säger Carlson.
Vissa företag bygger upp en intern databas över de material som används och värden som anger hur materialen under sin livscykel påverkar miljön. Produktkonstruktörerna kan då snabbt se vilka effekter olika designval får.
Det som driver utvecklingen mot mer miljövänliga produkter är en kombination av konsumenternas efterfrågan och företagens initiativ.
– Jag anser att branschen inte bara försöker uppfylla marknadens behov utan också styr marknadens krav på bättre miljöprestanda. Eftersom det saknas information kan konsumenterna bara ställa allmänna krav: Vi vill inte ha höga koldioxidutsläpp. Vi vill inte omges av giftiga ämnen. Företagen måste sedan omvandla detta till något som de kan förverkliga, säger Carlson.
Att vidta åtgärder av den här typen är god PR, men för de allra flesta företagen får åtgärderna också positiva effekter på resultatet.
– De flesta kan faktiskt göra besparingar eftersom de upptäcker onödigt slöseri och onödig energiförbrukning i sin verksamhet, påpekar Carlson.
Åtgärderna får även interna konsekvenser eftersom miljömedvetna företag lättare lockar till sig och behåller arbetskraften, som också blir alltmer miljömedveten.
Ett av de första stora industriföretagen som inriktade sig på att minska sina produkters miljöpåverkan under hela livscykeln var Volvo Lastvagnar.
– Vi inledde vårt miljöarbete vid FN:s första miljökonferens 1972. Vår dåvarande VD, PG Gyllenhammar, konstaterade där att vi själva utgör en del av problemet men att vi också kan bli en del av lösningen. Det var ett mycket djärvt uttalande från en biltillverkare på den tiden, berättar Lars Mårtensson, företagets miljöchef.
Den Göteborgsbaserade lastbilstillverkaren har systematiskt granskat sina fordons livscykel. Man har hittat olika sätt att spara energi och material under produktionen, minskat bränsleförbrukningen och utsläppen under användningen och minimerat den miljöpåverkan det innebär att ta fordonen ur bruk.
– Vi fokuserar i dag på att minska vårt beroende av fossila bränslen och vår inverkan på klimatet. Vi försöker dels göra våra produkter och verksamheter så energieffektiva som möjligt, dels introducera förnybara bränslen, förklarar Mårtensson.
Volvo blev 2007 det första företaget att driva en klimatneutral fabrik. All energi vid anläggningen i Ghent i Belgien kommer nämligen från förnybara källor: vindkraft, biomassa och solfångare – allt installerat på anläggningen. Ett kontor och en lagerbyggnad har också byggts som passivhus.
– Vi har lyckats minska energiförbrukningen med minst 30 procent under de senaste fem åren, och alla våra stora produktionsanläggningar kommer att vara koldioxidneutrala vid 2010 års utgång, säger Mårtensson.
Som exempel kan nämnas att hyttfabriken i Umeå kyls med hjälp av vatten från en iskall å och återförsäljaren i Verona i Italien får all sin elektricitet från solfångare, vars överskott överförs till det lokala elnätet.
Enligt Volvos livscykelutvärdering uppstår cirka 90 procent av en lastbils miljöpåverkan under körning och därför är det viktigt att koncentrera arbetet på detta område. Koldioxidutsläppen har ännu inte reglerats men här har Volvo på eget initiativ gjort stora framsteg.
– Under de senaste 30 åren har vi lyckats minska bränsleförbrukningen med 40 procent, vilket är en kolossal prestation, säger Mårtensson.
Företagets eget mål är att fortsätta minska bränsleförbrukningen med en procent per år.
Nya hybridlastbilar från Volvo håller just nu på att fälttestas i Sverige och dessa kan ge kraftigt förbättrad bränsleeffektivitet. Testerna visar att bränsleförbrukningen för lastbilar i stadstrafik kan minskas med 15 till 20 procent med motsvarande minskning av utsläppen. Ett annat initiativ från Volvo är Fuelwatch-paketet med tjänster som hjälper kunderna att minska bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp med hjälp av exempelvis förarutbildning, programvaruuppgraderingar och bränslehanteringskonsulter.
Om man däremot vill eliminera koldioxidutsläppen helt måste nya bränslen tas fram och även här anger Volvo tonen i branschen. Under 2007 presenterade företaget sju lastbilar som kan köras på sju olika förnybara bränslen. Volvos budskap till energibranschen och myndigheterna var: Vi har tekniken, bara ni tillhandahåller bränslet. Två av de bränslen som enligt Volvo har den bästa potentialen är bio-DME (som kan framställas av biomassa) och, mer kortsiktigt, en blandning av kondenserad biogas och diesel.
– Vi tror att detta är något som kommer att bli högintressant inom den närmaste framtiden, säger Mårtensson.
Volvo har vidtagit en mängd åtgärder för att säkerställa att alla delar som kan återvinnas verkligen återvinns när en lastbil tas ur bruk. Reservdelarna märks med återvinningsinformation och handböcker för demontering ges ut. Vissa komponenter renoveras och säljs vidare.
– 90 till 95 procent av en lastbil återvinns som material eller som energi, berättar Mårtensson, och ungefär en tredjedel av varje lastbil tillverkas av återvunnet material.
Om man ska vara cynisk skulle man kunna säga att företagen hoppar på miljötåget av PR-skäl. Mårtensson bemöter sådan kritik med att detta är ett långsiktigt projekt för Volvo som påverkar alla delar av organisationen.
– Vi har länge arbetat med miljöförbättringsarbete och vi anser verkligen att det är viktigt för oss som företag. Verksamheten tjänar på det och för att överleva på lång sikt måste vi arbeta förebyggande för att kunna fortsätta vara ledande inom miljöområdet. Att vara reaktiv innebär att man ser miljöarbetet som en kostnad när det egentligen ska ses som en möjlig inkomstkälla.
En Volvolastbils livscykel
1. Material
En Volvolastbil tillverkas av cirka 7 000 kilo material, från stål och gummi till textil och färg. I dag består en Volvolastbil av runt 30 procent återanvänt material, främst järn och aluminium, men även av koppar och bly.
2. Tillverkning
Koldioxidneutral tillverkning, återvinning och energieffektivitet har på fem år gett Volvo Lastvagnar runt 70 procent mindre avfall, 40 procent lägre vattenförbrukning och 30 procent lägre energiförbrukning per producerad lastbil.
3. Användning
Bränsleförbrukning, utsläpp och fordonsunderhåll står för 90 procent av den totala miljöpåverkan som en Volvolastbil har under sin livstid och är därför prioriterade områden. De senaste 20 åren har utsläppen från en Volvolastbil blivit upp till hundra gånger lägre.
4. Sluthantering
En Volvolastbil består till cirka 85 procent av metall. Tillsammans med plastkomponenter och gummi kan 85–95 procent av fordonet återvinnas. Alla plastkomponenter som väger mer än 50 gram förses med etikett för enkel identifiering under återvinningsprocessen.
Den 2 november, 2009
För ytterligare information, kontakta:
Per Nilsson, tel 031 323 33 49, e-post per.nilsson.pr@volvo.com
