Volvokoncernen har sedan lång tid tillbaka två välkända listor över de kemikalier som används i koncernens produkter eller produktionsprocesser: En svart lista över kemikalier som inte får förekomma, och en grå över de kemikalier som bör fasas ut och ersättas med nya.
Det utökade kemikaliearbetet innebär att Volvos listor kompletteras med ett stort antal ämnen som inte får förekomma eller måste deklareras i nykonstruerade komponenter som ingår i koncernens olika produkter. Listan över de nya ämnena kalls för GADSL (global automotive declarable substance list), och har tagits fram i ett unikt samarbete mellan världens personbilstillverkare och dess underleverantörer.
– Volvokoncernen var först i världen med att arbeta tillsammans med facket för att få bort de kemikalier ur produktionsprocessen som kunde ge arbetsmiljöskador. Redan på 70-och 80-talet anställdes kemister som gjorde riskbedömningar, innehållsdeklarationer och skyddsblad för kemikalier i produktionen, berättar Inge Horkeby.
Sedan dess har kraven successivt höjts för att skadliga kemikalier inte heller ska förekomma inuti den färdiga produkten. 2002 infördes på personbilssidan ett direktiv som förbjöd vissa ämnen i fordon lättare än 3,5 ton, för att fordonen skulle kunna tas om hand vid återvinning utan att skadliga kemikalier kom ut. Inom ramen för REACH, Europas övergripande lagstiftning för kemikalier, blir nu Volvobolagen ansvariga för de komponenter som köps in och hamnar i koncernens produkter.
Därför inleds ett omfattande arbete för att kunna hantera all den information om kemikalier som måste följa med varje produkt från planeringsstadiet till underleverantörer, montering och marknad. Enkelt uttryckt är informationen så omfattande att det inte räcker att skicka excel-blad fram och tillbaka. Och arbetet har redan kommit en bit på väg, eftersom Mascot, en av Renault Trucks produkter, omfattades av lagstiftningen kring lätta fordon. Det berättar Volvo 3P:s miljöchef Cecilia Gunnarsson.
– Vi har redan tagit fram ett avancerat IT-verktyg, Substrack, som håller ordning på vilka ämnen som ingår i Renaults Mascot. Vi är också medlemmar i en internationell databas, IMDS (International Material Data System), där vi kan kräva att våra leverantörer lägger in information som sedan läses av och skickas vidare av vårt IT-verktyg, säger hon.
Verktyget kommer successivt att införas i de olika bolagen, för att kunna dokumentera kemikalieinnehållet i alla komponenter, och matcha dem mot GADSL-listan.
– Vi kan säkert komma att behöva ersätta vissa kemikalier som vi använder i dag mot andra. För att kunna göra det är det viktigt att vi kan lämna tydligare beskrivningar över vilka tester och krav våra komponenter måste genomgå för att vara säkra på att vi hittat ett bra ersättningsalternativ som klarar de tuffa förhållanden som våra produkter utsätts för. Det kan handla om påfrestande väderförhållanden, eller som i Pentas fall, att klara av saltvatten, säger Cecilia Gunnarsson.
