Det finns inte många byggnader som blir eller har blivit till utan kalksten. Bergarten används både vid tillverkning av cement, och som ren byggnadssten och i ornament. Kort sagt ett helt nödvändigt material för ett modernt samhälle - men att bryta kalksten kräver sina maskiner.
När Patrick Zerbini, som basar över gruvföretaget SOCARL, beslöt sig för att expandera stenbrottet i franska Le Pibeste var han förstås medveten om att han stor inför en extra stor utmaning.
De flesta stenbrott döljer sig djupt i marken, men det här sträcker sig hela 330 meter upp i luften. SOCARL ståtar också med en extraordinär 159 meter hög “skorsten” och en 120 meter lång tunnel, som har borrats ut ur bergets yta. Huvudkrossen är belägen högst upp på skorstenen, vilket gör att den krossade kalkstenen kan släppas ner till en lagringsplats i tunneln och sedan fraktas på ett transportband till ett andra och tredje bearbetningsställe.
Patrick Zerbini behövde maskiner som klarade en lutning på uppemot 45 grader under arbetet. Det var också nödvändigt att bygga en 2 kilometer lång väg i bergssidan, utan att bombardera den dubbelfiliga vägen nedanför med nedfallande stenar och klippblock. Men han hade inte räknat med att en berguv skulle stå för den största utmaningen.
– Sedan vi köpte stenbrottet 1999 har projektet inneburit ständiga utmaningar, säger Zerbini.
– Men jag har alltid vetat att vi skulle klara biffen. Våra anställda är riktiga klippor och vi har hittat de perfekta maskinerna för jobbet. Men berguven som bodde här var onekligen lite av en överraskning. Den var det enda som tekniken inte riktigt rådde på! Fågeln är mycket sällsynt och dessutom fridlyst. Vi fick skjuta upp vårt arbete i två år under tiden som ekologiska experter studerade den.
Stenbrottet, som ligger i närheten av vallfartsorten Lourdes i Frankrike, är beläget vid foten av Pyrenéerna, bergskedjan som markerar gränsen mellan Frankrike och Spanien. Bergen är kända för sin sällsynta flora och fauna – särskilt rovfåglar.
Zerbini, vars två söner David och Pierre också jobbar i familjeföretaget, visste att när han köpte stenbrottet fanns bara tio års fyndigheter kvar. Den tidigare ägaren fick inte tillstånd att expandera på brottets vänstra sida på grund av områdets känsliga växt- och djurliv och verksamheten kunde inte utvecklas på höger sida eftersom myndigheterna behövde området för ett vägbygge. Så det enda alternativet var att rikta blicken uppåt.
"Det innebar att vi var tvungna att bryta en transportväg ör att nå de översta nivåerna och samtidigt hitta ett miljövänligt sätt att frakta ner stenblocken: en skorsten!"
De började bygga vägen med hjälp av handborrar och fortsatte sedan med mindre sprängarbeten innan grävmaskinerna tog plats på scenen. Nästa steg var att använda ramstyrda dumprar som kunde klara den extrema terrängen under arbetet med att transportera bort sten och grusmassor från vägbygget.
-Vi gjorde några provkörningar vid ett annat stenbrott och bestämde oss efter tre minuter för att köpa två Volvo A25D-dumprar, säger Zerbini.
- Jag överdriver inte, bara säger som det är.
Idag är stenbrottet, som också använder en Volvo L150E-hjullastare, redo att köra med full kapacitet och producera 750 000 ton kalksten varje år. Tack vare Volvos maskiner har nu anläggningen reserver som räcker i minst 50 eller 60 år – och till många fler byggnader.
Berguven då? Jo, den bor kvar.
- Det är en mycket sällsynt fågel som är fridlyst och råkar trivas i stenbrottet. Vi ser den som vår inneboende.
Läs mer på www.volvogroup.com/movingtheworld