Kommentar från redaktören: Den här artikeln var ursprungligen publicerad av European Transport Forum (ETF), en plattform för öppen debatt om den europeiska transportsektorns framtid, för att sprida kunskap om aktuella mobilitetrelaterade ämnen. De åsikter som uttrycks här speglar nödvändigtvis inte Volvos officiella ställning i frågan.
Dessutom var den ursprungliga artikeln publicerad den 1 december 2020. Innehållet har omarbetats beträffande dess riktighet och omfattning.
Av den anledningen har alltfler länder, i synnerhet i Europa, inlett ett arbete med att ta fram en nationell cykelstrategi – ett viktigt politiskt medel för länder som ämnar förbättra och öka cyklingen som transportmedel på nationell nivå – enligt en rapport (pdf, 983 kB)
utgiven av Europeiska cyklistförbundet (ECF). Även på EU-nivå har man insett vikten av att prioritera cykling på lokal och nationell nivå, vilket framgår av det paket för effektiv och grön mobilitet som kommissionen publicerade i december 2021. Under presskonferensen då paketet presenterades underströk vice ordförande Frans Timmermans att det nya ramverket för urban mobilitet i detalj fastställer hur städer ska främja transporter med noll utsläpp och ”utveckla bättre infrastrukturer för gående och cyklister och göra bilarna miljövänligare”. Politikerna upplever en allt större press från allmänheten att införa utsläppsfria zoner i städer, vilket skulle kunna öka den globala efterfrågan på ellastbilar och elbussar.
Som helhet ger paketet uttryck för en omsvängning både inom politiken och i människors inställning. Även om de vanligare transportmedlen på kort sikt inte kommer ersättas helt och hållet har cyklister – och till viss del även gående – intagit en mycket viktig ställning i detta sammanhang.
ORIGINALARTIKEL 2020-12-01: Hur har coronaviruspandemin förändrat vårt sätt att se på transport och resande? När de flesta länder i Europa stängde ned för första gången i syfte att begränsa virussjukdomens spridning tömdes gatorna på folk och ett kusligt lugn infann sig i städerna. Många myndigheter passade då på att låta cyklister och gående återinta gatorna från bilarna och lastbilarna. Om förändringen blir bestående skulle alla promenerande och cyklande människor kunna vara en av de mest påtagliga konsekvenserna av covid-19.
Även om myndigheterna har börjat öppna upp samhällena igen råder det fortfarande en osäkerhet kring om och hur man ska resa. En del jobbar fortfarande hemifrån. Någon större återgång från bilåkande till kollektivtrafik ser vi ännu inte eftersom många pendlare drar sig för att trängas med andra på tågen, bussarna och spårvagnarna.
Vissa tillfälliga anpassningar lever kvar
Men det är alla som fortsätter cykla och gå – det vi brukar kalla aktiv resande – som är det mest förbryllande. Fenomenet som uppstod under nedstängningarna har flera städer tagit fasta på och anpassat sina gator därefter. Berlin eller Barcelona, Bryssel eller Bogotá – överallt har biltrafiken fått bereda plats åt cyklarna på viktiga vägar och allmänna ytor.
När det gäller de gående har andra anpassningar gjorts. Många städer har låtit automatisera signalerna vid övergångsställena så att man inte längre behöver trycka på några knappar, som ju kan vara kontaminerade.
Vissa av de här systemen var till en början bara tillfälliga anpassningarna av vägytorna så att alla i samhällsviktiga yrken kunde ta sig fram och människor fortsätta hålla sig friska och aktiva under nedstängningarna samtidigt som de kunde hålla avstånd. Men många av dem blev kvar när samhället öppnade upp igen.
Europeiska cyklistförbundet (ECF) har sammanställt de åtgärder som sattes in efter att pandemin blev ett faktum i sin COVID-19 Cycling Measures Tracker. Den visar att städer och regeringar runtom i Europa har satsat minst 1,02 miljarder euro på aktivt resande. Omkring 36 av EU:s 94 största storstäder planerar att satsa på cyklismen. Mer än 2300 km cykelinfrastruktur har aviserats och drygt 1095 km har redan färdigställts.
Strängare säkerhetsstandarder
ECF har bett myndigheterna att gå längre (pdf, 170 kB) och införa strängare säkerhetsstandarder som hastighetsbegränsningar i stadsmiljö och öka lastbilarnas synlighet samt subventionera köp av cyklar och elcyklar för att säkerställa att förändringen blir bestående.
Det finns också stöd för detta på regeringsnivå. I juli tillkännagav Beneluxländerna en plan för cyklism för att stödja EU:s återhämtningsplan efter coronapandemin och angav skäl som att det har årliga ”globala fördelar på 150 miljarder euro”, däribland 44 miljarder euro kopplade till cykelturism, och att det skapar arbetstillfällen. Några av förslagen var sänkt moms på elcyklar, bättre koordinerade cykelbanor och garantier från tågbolag om plats på tågen för att ta med sig cykel.
De här initiativen har stöd på EU-nivå, både hos kommissionen och bland parlamentsledamöter. ”Det vi behöver är ett paradigmskifte. EU måste vara med och finansiera europeiska medborgares dagliga resande genom en särskild fond för cyklar”, säger Karima Delli, ordförande för Europaparlamentets transport- och turismutskott.
Paradigmskifte
I teorin borde det vara enkelt att omfördela resurser till aktivt resande. Storstäder runtom i världen har tagit fram planer och handledningar för att uppmuntra till cyklism och uppgradera infrastrukturen för gångvägar, ofta i syfte att förbättra luftkvaliteten, hantera klimatkrisen eller till och med som ett sätt att motverka fetma. De anpassningar som krävs är relativt billiga att genomföra, och det finns många anvisningar för hur gator utformas på bästa sätt för att bli säkra för gående och cyklister. Men stat och kommun har ofta dragit ut på det.
Pandemin förändrade dock det inrotade tankemönstret. I många städer och kommuner ser man nu krisen som en möjlighet att äntligen genomföra de där planerna som bara legat på kontorshyllorna och samlat damm. Om ombyggnationerna och den nya infrastrukturen blir bestående kan det innebära en enorm förändring i människors rörlighet.